Tänkvärt och tips

Att gå på begravning kan göra många nervösa. Vi är rädda för att göra fel och funderingar kring detaljer kan ta överhanden och själva poängen med begravningen missas: att det är viktigast att man är där. Det finns också personal på plats som guidar dig rätt om det skulle behövas.

Klädsel vid begravning

Många funderar kring klädseln vid en begravning. Den mest klassiska frågan är om man ska bära svart eller vit slips. Traditionellt är det vit slips som ska bäras men numera gäller det framför allt de närmaste. Vilka är då närmast? Det beror naturligtvis på hur familjesituationen ser ut. Normalt är det kanske maka/e och barn. Men ibland kanske syskonbarnen är de närmaste. Ett tips är att ni pratar ihop er om klädseln, då behöver ingen känna sig utanför. Klädseln är i dag inte lika strikt. Vi möter alla typer av klädsel på en begravning. Det är fortfarande mycket vanligt med svart eller mörk kostym. Många väljer bort slipsen eller bär en neutral slips. Viktigast är att du är diskret klädd. Ãr det en familj som är noga med traditioner och etikett kan man förvänta sig en striktare klädstil medan det för andra familjer inte är lika viktigt. 

Ibland står det valfri klädsel i annonsen, vilket betyder att gästerna kan komma mer ledigt klädda. Andra har önskemål om ljus klädsel, vilket är mindre vanligt. I dag är det ganska vanligt att svart klädsel bärs till vardags och det kan vara svårt att hitta ljusa alternativ. Valfri klädsel är därför att föredra eftersom det ger en större frihet. Generellt kring klädsel vid begravning är att den ska vara diskret, utan för mycket färg och den ska inte vara utmanande. Om du känner dig osäker, fråga våra begravningsrådgivare.

Gå på begravning

Vi svenskar är ganska dåliga på att gå på begravningar. Antalet gäster har halverats på några decennier. Vi kanske saknar traditionen kring dödsfall och begravningar som vi ser hos andra kulturer. 

I Sverige kan man höra följande resonemang:  
– Jag känner ju bara den döde, inte frun och familjen, så jag tänker inte gå på begravningen. Eller tvärtom: 
– Jag känner ju bara frun och inte den döde. 

Vi kan gå på begravning av olika skäl. Ett av de främsta är att hedra den döde och ta ett personligt avsked. Men en nog så god anledning att gå på begravning är att visa stöd till de anhöriga i en svår situation. En syriansk bekant som skulle gå på begravning berättade för mig att hon inte kände den döda men var god vän med en kusin till den döda och hon gick dit för att visa sympati och stöd för sin vän.

Kontakt med anhöriga

Hur ska man agera när någon vän eller bekant förlorat en anhörig? Du kan uttrycka ditt stöd på olika sätt, genom telefonsamtal, brev eller besök. Du kan också skicka blommor eller laga mat till den drabbade. Det viktiga är inte vad du gör utan att du finns där för din vän.  

Sorgen kan ta sig många olika uttryck. Den kan visa sig i allt ifrån ilska, förnekelse och ifrågasättande till glädje. Det är inte fult eller fel att blanda gråten med skratt. I vårt sätt att hantera sorg och kriser förekommer olika faser. Det är ett sätt för kroppen att lagom portionera ut krisen i den takt vi orkar bearbeta den. Vissa blir mycket handlingskraftiga och praktiska och andra handlingsförlamade – inget av det är fel.  

Hur ska man uttrycka sig?  ”Beklagar sorgen” är ett vanligt uttryck som kan låta som en klyscha, men som inte behöver vara fel. Ofta känner man sig otillräcklig och orden räcker inte till. Det viktiga är att lyssna. Vi kan inte ge svar på frågorna som kommer. Vi kan inte förstå hur de känner. Det är också viktigt att tänka på att även finnas till hands efter begravningen, när vardagen återvänt. Då kan ensamheten kännas ännu jobbigare.

Barn och begravning

Hur barn reagerar i en krissituation är individuellt och förändras med åldern. Det går att se tydligt på begravningar att syskonpar i olika åldrar reagerar på helt olika sätt. Fyraåringen kanske knall omkring och mest tycker det är roligt att träffa släktingarna medan det äldre syskonet är ledset och oroligt. Vi brukar rekommendera att barnen ska vara med på begravningen, men självklart på deras villkor. Man ska inte tvinga någon att gå. Barnen märker på sina föräldrar att något har hänt och blir oroliga. Att vara delaktig känns då tryggare än att lämnas utanför. Också att se den avlidna är bättre än att barnet självt föreställer sig hur en död ser ut, kanske hämtat från TV eller serier. Ett barn kan också lätta upp stämningen och ställa de förlösande frågorna. Det gäller dock att man ordnar förutsättningarna på bästa sätt. Om det är mormor som har gått bort behöver kanske mamman ta hand om sin egen sorg och få vara i fred. Det kan lösas genom att någon annan som står barnet nära är med och stöttar. Tänk även på hur omgivningen ser på det här med barn. I de flesta fall är det inga problem men om någon upplever att det är det, kan det skapa stress och påverka ceremonin på ett dåligt sätt. 
I boken ”Farfar och lammet” skildras barns förhållande till döden och begravningar. Den finns att hämta kostnadsfritt hos oss på Nylanders.